Första gången

Ja, första gången kan det ju som bekant vara nervöst, det var det inte när jag skulle på skogskörnings DM. Väl på plats vid Torparbacken den 06/04 2008 lyckades kroppen på bråkdelen av en sekund att gå från djä...t nervös till paniskt rädd.

Efter bangenomgången var jag klart lugnare då jag sett att även det första momentet var klart över min förmåga, resignerade och brydde mig inte om att gå runt på banorna och kolla alternativa vägar.

Station 1. "Funktionskontroll", kom igenom med endast några straffpoäng på den "väldigt antika selen", och jag som varit helt övertygad om att Vera i det tillstånd som "husse" befann sig i, inte på några villkor skulle vilja gå i närheten av det "konstiga åkdon" som nyttjades vid tillpassnings-kontrollen.

Station 2. "Släplass", paniken tillbaka (tur att magen sedan länge var helt tom) och anspänningen gick bra efter att jag till slut kom på var selstickan skulle sitta, lyckades med guds försyn undvika att trassla in mig i tömmarna vid igångsättningen.
Black-out, är på väg att ställa mig på fel sida vedlasset, hamnar på något sätt på rätt sida, men minst en meter för långt ifrån.
Panik-lastning som avslutas med att spännbjörnen vållar enorma problem (går ju faktiskt att vända åt hela 2 olika håll).
Första porten är rakt fram (näst intill den enda framkomliga vägen) så dit går det bra, men väl framme har jag ingen aning om var jag ska därefter.
Hittade konstigt nog runt, men vägvalen skulle möjligen kunnat passa en adrelani'n-stinn bergsget.
Lossningen funkade skapligt för nu var jag så utmattad att jag måste använda hjälperna för att överhuvudtaget få av de grova stockarna, (något grövre än en tändsticka) även domarna "fick upp värmen", det var en hel del portar att resa, undrar om jag inte lyckades köra av en också.

Station 3. "Uppburen last", blev min "räddning för dagen", för då hade Vera helt tröttnat på allt mitt velande, all uppmärksamhet gick åt till att försöka "landa henne", så rätt som det var så hade jag plötsligt första porten framför mig, vilken jag kört väl snävt på och naturligtvis rev, blev ytterligare någon rivning, men vad gjorde det när nerverna sakta men säkert började leta sig in i kroppen igen.

Station 4. "Lunnbänk", smått euforisk står jag och väntar på min tur och Vera betar nöjt vid sidan, har även landat så pass att jag står och planerar hur jag ska göra, då jag kommer på att jag inte har en aning om hur många av stockarna som ska användas, det enda jag kommer ihåg av bangenomgången är att det ska vara 2 överliggare.
Snabb iväg till redan färdigtävlade hälsingar, fick förklarat och ett lycka till.
Allt flyter på (förutom att saxen vid två tillfällen fått för sig att den är en hungrig vithaj och gjort ventilation i handsken) och vid stock 3 är jag helt övertygad att jag i mitt förra liv omöjligt kunnat vara annat än skogsarbetare.
Vera drar i ett underbart tempo och lyssnar "på minsta vink", får upp tredje stocken som lägger sig "bättre än bra".
Har nu kommit på tekniken med saxen, så lossar den vant och kör fram, blir dock lite överaskad när stocken följer efter.
Vet numera att det är smart att lossa saxens båda käftar, för då slipper man försöka återställa en tidigare bra början, men sedan flyter det på igen och rätt som det är så ligger även andra överliggaren på plats.
Hybris igen! i alla fall tills jag vid frånspänningen plötsligt står och försöker spänna loss bakselen.

Station 5. "Helstock", efter lite lirkande (hästkompisarna har försvunnit utom synhåll, dock ej "hörhåll") kommer vi iväg och flytet håller i sig, lyckades få ner ett par portar, men tycker att det gick klart över förväntan.

4 län var reprecenterade och vårt DM vanns av Ida Eriksson som därigenom får första inristningen i den av Ståhlklo's hovslageri skänkta skakelklockan.

Tveka inte att prova att tävla, det är roligt (om man inte som jag är en helt värdelös tävlingsmänniska) och tips och råd får man vare sig man frågar eller inte.
Bäst idag var när jag stog och väntade på att få gå in på en station och en domare kommer fram och säger: har du några frågor om vad du ska göra eller något du är osäker på, så är det bara att fråga innan du går in.

Skulle du få för dig att vara med, så bli inte ett dugg förvånad om det du var stupsäker på skulle gå bra blir katastrof och vice versa!
Och har du som jag hade idag, turen att få de "tillfälligt hjärnblödnings-liknande tillstånden" vid rätt tillfällen så kan det gå riktigt bra.

Tack alla ni som gjort detta evenemang möjligt!!

//M Wallin