Hur man köper sig en nordsvensk brukshäst

Jo, Två småbarnsmammor med gemensamt hästintresse bestämmer sig för att köpa en häst tillsammans. Inkörd skulle den vara och inte för gammal.
-”Lätt som en plätt”, sa den ene, -”jag har ju haft nordis så länge och har massor av kontakter.”
I datorns värld är det väl bara att slänga ut en köpes annons så står det snart en häst på gården. Meen…..(som någon i TV sa) det visade sig inte vara plättlätt!! En annons från Uddevalla skapade visst intresse.
En ”kontakt” som jag hade i Hälsingetrakten visade sig ha en trevlig och ”rätt”häst för oss. Åkte dit i snö och slask och blev ju förstås förälskad. Godkända köpare blev vi också. Vi åkte hem och skulle sova på saken och höra av oss efter lördagen. Vi skulle titta på ett sto i hemmatrakten också, men man ska ju som den lärde- inte köpa den första man stupar på utan att ha något att jämföra med.
Lördagen kom och vi kom till en gård där det fanns både stort och smått. Stoet vi skulle titta på ville inte ens komma fram till oss i hagen. Däremot en stor vallack som ägaren nog hellre såg att vi tog hem. Men han kunde inte charma oss tillräckligt. Det fanns ju en prins i Hälsingland………
Ett lätt beslut att ringa till den första hästens ägare och tala om att deras pålle gärna fick flytta till Valbo. Och vi ringde Och vi ringde….Man vill ju göra klart så fort som möjligt när man väl bestämt sig.

På måndagen fick vi tag i ägaren, som sa med låg röst att han förstått att jag ringt och han hade dåligt samvete för att han inte ringt upp mig tidigare. Ugglorna hoade högt mossen.
Det visade sig att dom hade varit iväg på en helgtur med ”våran häst” och den hade visat sig vara så duktig och klok att det vore dumt att sälja en sådan bra häst!!! Mungiporna trillade ner och vi kände att vi får AAAAldrig tag i någon som denna.

Det var bara att börja om framför datorn igen. Lusläste alla annonser som det över huvud taget stod Nordsvensk Brukshäst på. Dock inga inkörda och var de det var de för gamla.
Den gamla annonsen från Uddevalla fanns kvar. En vallack på 5-år och inkörd. Dags att ringa!
Hästen höll måttet för vårat önskemål men fotot var väl inte så upphetsande precis. Eftersom vi nu planerat en resa söderöver ville vi ändå titta på honom också. Ett sto i Vårgårda lades också till i besöks-listan. Snygg dam och mycket körd. Andra intressanta objekt fick ev vänta till en senare resa. Fast vi trodde nog att vi hade de hetaste essen på Grevagården.

FNH:s hemsidor hade en massa telefonnummer som vi satt på kvällarna och ringde runt till. Vi fick prata med många trevliga människor i branschen.
Tror nog att vissa tyckte att det var lite kul att en jänta med brukhästsintresse ringde och pratade häst en stund. Samtliga tyckte att vi skulle åka till Grevagården på hingstpremieringen, där brukar det bli flera till salu, och dom är ju åtminstone påbörjat inkörda.
Javisst!! -där har vi ju den perfekta lösningen. Skaffade ett program från Grevagården och där var det ett 15-tal 3-åringar till salu. Vi blev lugna, inte skulle vi bli utan häst i alla fall!
Återigen ringde vi till samtliga ägare och kollade stamlinjer, ”huvud”, hovar och utbildningsnivå. Vi kunde därmed sålla bort en del och ta del av historiken kring deras och andras hästar.

Så kom då dagen D för oss. Liksom två fnittriga småtjejer ( inte 39 och 44 år) kände vi oss när vi kvällen före avresa satt hemma och sammanställde vår hästpärm med all information om såväl hästar som ägare. Bilder, stamlinjer på varje häst, kartor mm.
Så kom vi då till slut till Uddevalla med fjärilar i magen och stor förväntan. Vi togs emot väl på gården och hästarna stod inne. Ägaren ursäktade sig dock över skicket på hästen då den hade haft pälslus och lite dåligt hö under vintern och så…
Vi dokumenterade med kameran och ställde många frågor. Hästen blev selad och förspänd, dock inte helt utan bekymmer då han blev rädd för snöras och hoppade ur skaklarna..
Vi kom upp i vagnen och tog en tur.
Vi var alldeles saliga efter åkturen som bar iväg rätt ut på en smal skogsväg backe upp och backe ner. Hade inte suttit bakom en häst på två år.
Efter turen blev vi bjudna på fika och hade en lång trevlig pratstund med resten av familjen. Inget blev bestämt, men vi var godkända köpare i alla fall.
Båda tänkte efteråt att det här var en kandidat att fundera vidare på, men särskilt snygg var han ju inte. (Man ska ju kyssa många grodor innan man hittar en prins!) och Grevagården var ju osedd!

Sedan åkte vi vidare till Vårgårda. Det blåste stormvindar och ägaren var skadad så visningsförhållandena var inte det bästa. En stalltjej visade oss hästen. Hästen strök vi snabbt från vår lista då hon var ett hett yrväder med ponnysteg.

Efter övernattning hos bekanta i Skövde bar det så iväg till Grevagården Hingstpremiering 2008. Ett Mecka för oss!!!
Många fina hästar såg vi! Några ägare vi tidigare pratat med på telefon sökte vi upp för att fråga lite mer om deras hästar. En häst vi nästan visste att vi skulle köpa dök dock inte upp då han hade fått snuva. ATTANS OCKSÅ!
Två hästar återstod till slut som intressanta objekt.
Den ene av dem föll bort i veterinärbesiktningen. Möjligen hade den kanske varit prutbar, men varför köpa på sig bekymmer?
Så var det plötsligt bara en kvar………….!
Ägaren, en käck karl, hade vi kontakt med under dagen flera gånger och vi förvissade oss om att han häst var till salu.
Jodå, det var den oavsett om den skulle bli godkänd eller ej. Vi hade första tjing och det kändes bra.

Efter visningen var det då dags att komma till någon form av beslut. Vi ville köpa hästen och vi fick köpa den!
Men så kom vi återigen till det där förb#¤% ordet MEN! När vi kom till prisfrågan var gubben hal som en ål.
Han tyckte att vi kunde ta med oss hästen direkt. Men vi hade varken finka eller plats i stallet på direkten. Vi försökte att få honom att ta hem hästen och skicka den till oss efter vet.bes och kastrering om ca en månad. Men se det skulle bli en hög utgift för honom att kastrera, och vem vet, kanske han skulle fatta tycke för hästen så då kanske han ville ha den kvar…. Vi påminde om kastreringspremien som ägarna får och det hade han ju ”glömt” att man får.
Han visste fortfarande inte att vi var beredda att betala en bra slant för hästen, men vi ville att han skulle sätta priset. Han fick inte ur sig någon summa!
Vi fattade snart ingenting. Är hästen till salu eller inte? Jodå det var den. Det slutade med att hästen åkte hem i alla fall, utan att något överenskommits. I efterhand kan vi konstatera att det i alla fall inte var rätt säljare för oss.

Plan B träder ikraft.
Ringde dagen efter och prutade på den enda häst som otroligt nog nu var kvar. ”Uddevallahästen”. Handskak via telefon.
Och veterinärbesiktningen gick igenom med anmärkning på svullet skap och pågående behandling mot pälslus.

Lika spännande som när man som barn väntade på tomten kändes det innan han skulle komma. Så kom dagen D och hästransporten anlände. Några tårar trillade, knäskålar hoppade och hjärtan bultade. Som en liten groda var han när han kom på darriga ben nerför rampen på hästbussen.
Törstig och hungrig var han ( vete katten om han fått i sig något under dygnet på väg hit). Tufsig vinterpäls och kala fläckar efter pälslusen, inte en muskel därunder heller.
Första natten höll han somliga vaken genom att konstant sparka på boxdörren.
Ett till lås sattes i nederkant så den inte skulle kunna gå upp i alla fall.

På morgonen när han skulle ledas till hagen fick vi en ny upplevelse! Han var som en bulldozer.
-”Människor är något man kliver över, inte runt!”
Ena ögat rann lite och han kisade när han kom ut i ljuset, kanske var han irriterad av flugor? Det går nog över. (På korten vi knäppt så syns besvären redan där, men det ”såg” vi inte då och inte veterinären heller.)
Lite konstigt var det med bakbenen också…. Han liksom stampade i marken och bet sig i karlederna. Märkligt!
Vi fick också slita som djur för att lyfta hovarna på hästen.
VAD F.N har vi köpt för något? sa den ene senare. Såg han verkligen ut så här när vi var nere i Uddevalla för tre veckor sedan?
-”Ja, ja. Lite hull och puts så blir det nog bra.”

Vi konsulterade en veterinär som tog prover och misstanken på fotskabb besannades. En salva förskrevs till ögat också.
Vi fick dessutom raka av allt fint hovskägg och behandla med skabbmedel, inte en gång utan flera….och alla hästar i stallet!!!
-”Sanera alla saker och stäng stallet i flera veckor.” löd förmaningen.
Ögat blev senare sämre. Efter ny bedömning visade det sig vara en skada på hornhinnan. Droppar, smärtlindring och lapp för ögat blev nya order!
Den första månaden som hästägare gick åt till att vårda häst, och det vi prutade på priset gick åt till veterinärkostnader!

Så gick det till när vi skulle köpa oss en Nordsvensk Brukshäst.

Men det var värt allt krångel och besvär, för hemma på vår gård står en prins från Uddevalla. Den allra fulaste groda vi kysste som nu är det vackraste vi sett! Och så klok han är, lättlärd rent utav…

Prinsessorna Sussi o Helena