Aldrig mer!

Tror inte jag under mitt 43-åriga liv sammanräknat använt uttrycket "aldrig mer" i närheten av lika mycket som under november/december 2007.
Detta pga av ett hos mig medfött lågt IQ, vilket denna gång resulterade i att jag i oktober 2007 åkte till Dalarna, och med med hjälp av mentor Norell och 75 meter rep och brytblock spelade in Kalle 5 år (ohanterad sent snöpt hingst) i transporten.

Väl i Årsunda fick vår "mer än" ranghöge fux under ett par veckor börja fostra Kalle, detta fungerade över förväntan med enda undantaget att Kalle tydligen bestämde sig för att det var första och sista gången någon försökte bestämma över honom.
Efter 3-4 veckor började vi lite lätt med försök till förtroende/markträning, vilket oftast resulterade i plåster/linement och massage.
Brytpunkten blev en dag i slutet av december då Kalle fått nog och resolut lyfte +100 kg Micke i axeln och ruskade lite, (kommer inte ihåg vilken förbannelse jag "läste över honom") dagen därpå var han en annan häst som respekterade människor och gärna ställde upp på de mest konstiga saker.

En vindstilla dag i januari när alla djur sov blev Lina's första försök till att komma upp i sadeln, och en vecka senare var han fullt ridbar på ridbanan.
Ute-ritterna var dock till en början inte fullt lika njutningsfulla, det var heller inte försöken till inkörning, vilka oftast utvecklade sig till något liknande snabbjobb på travbana.

Men i slutet av juli kom en dalkulla som Kalle fattat tycke för med transport för att hämta honom till hans nya hem och då var han körd med rockard ett antal gånger utan missöden, han var också riden i alla tänkbara miljöer och den enda av våra hästar som "frivilligt" simmar med ryttare.

Så även ohanterade vuxna hästar går tydligen att få användbara ibland, men för min del gäller: "En gång-aldrig mer (i alla fall med Kalle.SE 00-02-6384)".

//m